Varför är det förnuftigt att placera de döda i himmlen?

En av mina funderigar om detta är kopplat till vad min egen dotter frågade mig för kanske två år sedan. Pappa! var finns din döda Pappa och Mamma? Nästan instinktivt så pekade jag uppåt mot himmlen, vilket förbryllade mig en aning då jag inte längre tror på övernaturliga väsen som exempelvis en elle flera gudar. Men efter del funderande om varför jag gjort som jag gjort så ville jag finna en förklaring bortom all prägling som min barnatro gett mig, Och slutsatsen blev följande att när vi som Homo sapiens eller måhända Homo erectus började begrava våra döda så fanns där en naturlig förklaring för våra avkommor att peka upp mot himmlen för att på så vis minimera risken att de små inte gick och grävde upp liken i ren nyfikenhet eller att de redan på den tiden inte funkade med att säga att dit får du inte gå för att på så viss skydda dessa små från smittorisker och annat konstigt som halv eller hel ruttna lik kan föra med sig. Kontentan av min teori eller reflektion är att det finns absolut förnuftiga skäl att peka uppåt mot himmlen ur ett förnufigtoch historiskt perspektiv utan att det behövs finnas någon inblandning av övernaturliga väsen. Det är nog snarare att de har använts av de som i en början av vår historia hade ett något högre intellekt än övriga för att redan på den tiden påvisa att det måste finnas något större. Så intelektuell ohederlighet är inte någon isolerad ny företelse när det gäller tro och religon utan den har funnits med och byggts in och effektivt förts vidare hos de som hade bara något mera intellekt än medel.