Behöver en "fri Människa" religon?

Och hur skall man definera "fri Människa" ? En människa som har en kunskapsteoretisk ståndpunkt som ateist kan acceptera att det finns många subjektiva friheter för oss människor. En teist skulle mena att den enda möjligheten till frihet är att bekänna sig till ett övernaturligt väsen som förlöser en i från sina bojjor. Annars faller stora delar av idéen med den livsåskådningen. Men som Bengt Stern en gång skrev Prästens bästa verktyg är skuldbeläggning, hota med helvete och locka med himlen, och sköter du dig inte mot den där himmelske fadern så har du syndat och bär skuld och behöver be om syndernas förlåtelse.

Många skulle också mena att en människa som är satt i skuld både ekonomiskt och känslomässigt går att kontrollera. I korta och raljerande drag fungerar ju religonen på ett sådant sätt.
Men om vi släpper vår intellektuella närvaro och reser bortom intellektet plus eventuell bildning och insikt om livet.

Finns där exempelvis ett behov att fylla den nygamla "friheten" med ett övernaturligtväsen? så som en eller flera gudar?

Min bestämda uppfattning är att så skulle fallet inte behöva vara i ett upplyst samhälle såsom Sverige ända tillhör. Då vi enligt min mening är de som till en början även skapat vad vi i dag kallar religon(er). Förvisso så utesluter exempelvis inte ett "expansivt" universum en skapare, och därigenom religon.

Men närvaron av en sådan Skapare sätter ju sina egna gränser när han kunnat skrida till verket, naturligtvis bara om man tillkännager att det en gång för länge sedan fanns en Big bang. Om man som förnuftig människa erkänner det, så får den skaparakt som det skulle betyda att tillskriva ett övernaturligt väsen som Designer av detta universum en konstig känsla, då det samtitigt skulle innebära att samma skapare totalt tappat kontrollen över utvecklingen av "vårt" Universum... Einstein sa en gång Citat: Gud spelar inte tärning.

Men många av den etablerade vetenskapen inom fysik eller metafysik skulle i dag hävda och mena att Gud var en inbiten spelar som kastar tärningen åt alla möjliga håll... Finns där förnuftiga skäl att tillskriva en Gud skapandet av vårt Universum? då han inte har någon möjlighet att påverka utgången mer än i vår empiriska värld med naturligtvis både hyfsat "förnuftigt troende" eller ännu värre extrimistiskt troende människor?Någon klok Statsvetare sa en gång inför Sveriges omröstning av EU- meddlemsskap att vad vi många människor gör, är att när vi väl fattat ett beslut i en fråga, så söker vi bara de argument som legitimerar det ställningstagande vi fattat.

Vad jag vill mena är att många av oss gör, är att vi släpper lite av det objektiva med att se en naturlig förklaring till allt som omger oss, framför ett väsen som är övernaturligt...Min sammanfattning av detta kan inte bli annat än att bildning och intellektuell utveckling är ohälsosamt för tron på övernaurliga väsen eller andra vidskepelser. I den kontexten kan ju bloggnamnet ses som en paradox. När människor som levde i samklang med naturen lät sig påverkas (eller tvangs) av de som varit mer förändringsbenägna och tagit ett steg i riktning av att tilbedja ett övernaturligt väsen i skyn...


Det 1:a budordet i kristendomen!
Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Underförtått i den texten står det att det finns andra gudar men samtidigt så säger ju Kristendomen att det bara finns en Gud. Märk väl att det inte står Avgudar....

Ateism eller teism
Vem har bevisbördan om Guds existens är det den som tror att det finns en Gud eller är det som förnekar övernaturliga väsens existens?