Atrollist?

Hej alla som tagits sig till denna sida.

Lite förklaringar till min rubrik

- Attrollist (hypotesen om frånvaron av troll)

Kommentar om mig från missionär och "starkt" troende kristen Citat: "jag ser dig som ett vilset får" Denna kommentar leder mig osökt till att behöva analysera från mer än ett håll.


1.) En del med den "rätta tron" känner sig väldigt fria att beskriva de som inte har den "rätta tron" som vilsna får."

2.) Bara för att undertecknad vill ha ett öppet sinnne som inte primerar den ena religiösa livsåskådningen framför den andra så uppfattas man som ett vilset får.

3.) Undrar också om det inte kan vara en mera utbred och outalad uppfattning hos kristna att de som inte funnit den "rätta tron" är vilsna får?

4.) Det för mig till det här med objektivitet, och om uppfattningar kan vara absoluta sanningar? Att fritt kunna kritisera varandras livsåskådningar måste få finnas, vilket ger denna tjejs uttalande berättigande utifrån hennnes horisont.

5.) Men har hennes uttalande om hur hon ser på mig? fått mig mera övertygad? att underförstått om jag inte har den rätta tron så är man "ett vilset får".

6) Om den Kristna guden kan göra så med sina adepter, är det enligt min uppfattning precis vad andra religoner ger uttryck för, bara att det i bland tar sig mycket mera destruktiva uttryck. Där beroende vems "glasögon" man tar på sig, uppfattas det som terror och förtryck av oliktänkande, där också våld kan legitimeras som intäkt för att stabilisera uppkomna situationer.

7.) Med allt intellekt och kunskap vi har skaffat oss är vi egentligen så civilicerade när det berör kärnan inom oss?

Varför är det förnuftigt att placera de döda i himmlen?

En av mina funderigar om detta är kopplat till vad min egen dotter frågade mig för kanske två år sedan. Pappa! var finns din döda Pappa och Mamma? Nästan instinktivt så pekade jag uppåt mot himmlen, vilket förbryllade mig en aning då jag inte längre tror på övernaturliga väsen som exempelvis en elle flera gudar. Men efter del funderande om varför jag gjort som jag gjort så ville jag finna en förklaring bortom all prägling som min barnatro gett mig, Och slutsatsen blev följande att när vi som Homo sapiens eller måhända Homo erectus började begrava våra döda så fanns där en naturlig förklaring för våra avkommor att peka upp mot himmlen för att på så vis minimera risken att de små inte gick och grävde upp liken i ren nyfikenhet eller att de redan på den tiden inte funkade med att säga att dit får du inte gå för att på så viss skydda dessa små från smittorisker och annat konstigt som halv eller hel ruttna lik kan föra med sig. Kontentan av min teori eller reflektion är att det finns absolut förnuftiga skäl att peka uppåt mot himmlen ur ett förnufigtoch historiskt perspektiv utan att det behövs finnas någon inblandning av övernaturliga väsen. Det är nog snarare att de har använts av de som i en början av vår historia hade ett något högre intellekt än övriga för att redan på den tiden påvisa att det måste finnas något större. Så intelektuell ohederlighet är inte någon isolerad ny företelse när det gäller tro och religon utan den har funnits med och byggts in och effektivt förts vidare hos de som hade bara något mera intellekt än medel.

Behöver en "fri Människa" religon?

Och hur skall man definera "fri Människa" ? En människa som har en kunskapsteoretisk ståndpunkt som ateist kan acceptera att det finns många subjektiva friheter för oss människor. En teist skulle mena att den enda möjligheten till frihet är att bekänna sig till ett övernaturligt väsen som förlöser en i från sina bojjor. Annars faller stora delar av idéen med den livsåskådningen. Men som Bengt Stern en gång skrev Prästens bästa verktyg är skuldbeläggning, hota med helvete och locka med himlen, och sköter du dig inte mot den där himmelske fadern så har du syndat och bär skuld och behöver be om syndernas förlåtelse.

Många skulle också mena att en människa som är satt i skuld både ekonomiskt och känslomässigt går att kontrollera. I korta och raljerande drag fungerar ju religonen på ett sådant sätt.
Men om vi släpper vår intellektuella närvaro och reser bortom intellektet plus eventuell bildning och insikt om livet.

Finns där exempelvis ett behov att fylla den nygamla "friheten" med ett övernaturligtväsen? så som en eller flera gudar?

Min bestämda uppfattning är att så skulle fallet inte behöva vara i ett upplyst samhälle såsom Sverige ända tillhör. Då vi enligt min mening är de som till en början även skapat vad vi i dag kallar religon(er). Förvisso så utesluter exempelvis inte ett "expansivt" universum en skapare, och därigenom religon.

Men närvaron av en sådan Skapare sätter ju sina egna gränser när han kunnat skrida till verket, naturligtvis bara om man tillkännager att det en gång för länge sedan fanns en Big bang. Om man som förnuftig människa erkänner det, så får den skaparakt som det skulle betyda att tillskriva ett övernaturligt väsen som Designer av detta universum en konstig känsla, då det samtitigt skulle innebära att samma skapare totalt tappat kontrollen över utvecklingen av "vårt" Universum... Einstein sa en gång Citat: Gud spelar inte tärning.

Men många av den etablerade vetenskapen inom fysik eller metafysik skulle i dag hävda och mena att Gud var en inbiten spelar som kastar tärningen åt alla möjliga håll... Finns där förnuftiga skäl att tillskriva en Gud skapandet av vårt Universum? då han inte har någon möjlighet att påverka utgången mer än i vår empiriska värld med naturligtvis både hyfsat "förnuftigt troende" eller ännu värre extrimistiskt troende människor?Någon klok Statsvetare sa en gång inför Sveriges omröstning av EU- meddlemsskap att vad vi många människor gör, är att när vi väl fattat ett beslut i en fråga, så söker vi bara de argument som legitimerar det ställningstagande vi fattat.

Vad jag vill mena är att många av oss gör, är att vi släpper lite av det objektiva med att se en naturlig förklaring till allt som omger oss, framför ett väsen som är övernaturligt...Min sammanfattning av detta kan inte bli annat än att bildning och intellektuell utveckling är ohälsosamt för tron på övernaurliga väsen eller andra vidskepelser. I den kontexten kan ju bloggnamnet ses som en paradox. När människor som levde i samklang med naturen lät sig påverkas (eller tvangs) av de som varit mer förändringsbenägna och tagit ett steg i riktning av att tilbedja ett övernaturligt väsen i skyn...


Det 1:a budordet i kristendomen!
Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Underförtått i den texten står det att det finns andra gudar men samtidigt så säger ju Kristendomen att det bara finns en Gud. Märk väl att det inte står Avgudar....

Ateism eller teism
Vem har bevisbördan om Guds existens är det den som tror att det finns en Gud eller är det som förnekar övernaturliga väsens existens?